Den har väl inte varit som den skulle. Inget stress o så men min man blev ju opererad så ..o han har inte mått så bra. Känner väl ända sedan ham blev opererad så tycker jag själv att jag slitit som ett djur. Inte lätt att göra allt själv. När man är van att vara två. Kände mig som hästmannen , o när jag tillråga på allt såg att jag hade två säckar spån kvar .trodde det bara va en  så då skulle det räcka över helgen..då blev jag glad så det behövs inte mycket för att göra mig glad.  När jag gav mig ut sent en kväll och fick för mig att jag skulle gå över åkrarna  tänkte när jag halade fram i ett ännu inte stabilt skoterspår...jag är inte riktig på en fläck...på tillbaka vägen upptäckte jag att tappat min handske...dom som aldrig blir blöt måste vara värt att leta på dom jaha var gör man då...vänder efter 3km då ser jag att 5 skotrar åker precis där jag har gått...men jävlar där var mina vantar puts väck....så travade tillbaka å där låg min handske om än lite snöig .....då kom tankarna till hästmannen så glad han blev när han hittade sin grej till seldonet lika glad blev jag...vem som helst hade väl köpt nya handskar....men inte jag....sån är jag.  Men frånsett allt som ha vart nu så älskar jag mitt liv ,