Min far har somnat in efter en tids sjukdom och allt kännst så tungt och jobbigt. Från det att jag ska kliva ur sängen har haft ständig huvudvärk och undrar just när det ska  bli bättre . Men allt ska väl ha sin tid. Känns konstigt då det är bara jag kvar i livet av familjen Danielsson. Först min syster sedan min mor och nu min far. Tårarna kommer så ofta kanske det är därför jag har så mycket ont i huvudet. Min dotter Nina har varit här och funnits som stöd och tröst. Känns bra när man har någon att  luta sig mot och alla frågor man funderar på .Pappa var ju på bättringsvägen men det ville inte bli så man ältar samma sak om o om igen. Det blir så oändligt tomt utan Pappa men allt måste gå. Hade ju bokat utställning sedan en tid tillbaks den är på Söndag den 26 /8 känner mig inte motiverad att åka men samtidigt blir det inte bättre att sitta hemma heller ska ju inte så långt upp till Dalarna i Gagnef. Kanske gör det mig gott i alla fall.